och hur jag dramapatetisk vid en stolpe, försöker säga nåt alldeles för stort
hej och välkomna in till mig! ser ut som om det kommer vara här jag håller hus framöver. har återfått den saknade inspirationen till att dela med mig av mina tankar och idéer så antagligen leder detta till något gott.
och jag kan börja med att dela med mig av min favoritplats nästan i hela vida världen. mitt egna lilla rum och krypin där jag skrattar, gråter, lever, bär på ilska och drömmer. här har jag tillgång till alla mina favoritting och mysighetsfaktorn är hög. tillbringar åtminstonde hälften av min vakna tid i mitt rum.
jag hoppas att ni vill stanna.
